Bärandet

Tänk om jag, istället för att bära

ett barn, är ämnad att bära sorg?

I den amerikanska poeten Ada Limóns diktsamling Bärandet kämpar diktjaget med barn­lös­het, i en kropp som bär tyngden av både sitt eget för­flutna och en sam­tid präglad av stor oro. Det är en vacker och allvar­sam dikt, som också rymmer stor hopp­fullhet och en ständig förundran inför tillvaron i hem­trakterna i centrala Kentucky. Bärandet tilldelades 2019 års National Book Critics Circle Award för bästa diktsamling.

Översättning av Henrik C. Enbohm.

Kritiker om Bärandet

Det innerliga och varma insisterandet på att nå fram som nästan gränslöst kittlar mig. Men också den stabila tron på att det är möjligt att bli hörd av just mig. […] Ofta slås jag av att dikternas rytm påminner om ett kippande efter andan som slutligen fångas upp av ett djupare andetag. Stämman är kraftfull men också orolig, ja darrande.

– Ylva Gripfelt i Örnen och Kråkan

I de här dikterna är sinnena på helspänn, och Limón aktiverar vårt sjätte sinne (ledtråd: det heter »häpnad«). Hon har en skev blick på tillvaron, och där finns utrymme för en typ av förvandlingskonst som måste härröras till magins konto.

– Björn Kohlström (Bernur)